När Wire-gitarristens solodebut från 1984 återutges väcks minnen och förhoppningar till liv hos Johan Jacobsson.

King Midas Sound: Waiting for You

Ljudet av en dunkel dubstepdimma får Patrik Lindgren att trivas.

Mixtapes & Cellmates: Rox

Robert Svensson och Matilda Berggren sjunger om dagarna som försvann när vi väntade på att livet skulle börja. Niklas Elmér kommer att tänka på The Radio Dept och The Mary Onettes.

För en fullständig lista över våra recensioner, klicka på »Recensioner« i menyn till vänster.

Vissa andra av veckans skivsläpp - som 50 Cent, Maskinen och Tom Waits livealbum »Glitter and Doom« - finns det recensioner av i Sonic #50. Japp, det är alltså årets sista nummer som i dagarna lämnas på tryck, med årsbästalistor och allt. Beställ prenumeration nu så du får det i brevlådan i tid!

»But all I know is there's something new this year

All I know is there's something new real near.«

Sålunda skaldade Annika Norlin i Hello Saferide-låten »2008«. Vad man än säger om varje nytt år, som det här att allting bara går på i gamla hjulspår, så innebär det ändå alltid något helt nytt, något helt oväntat. Det kan givetvis handla om tråkiga och hemska saker, men också de mest omvälvande positiva händelser. Kärlekar, jobb eller - voila! - musik man tidigare varit obekant med dyker plötsligt upp som ett lyckligt brev på posten.
  Tänk på det när vi snart går in i 2010.
  Vi är i alla fall säkra på en sak, att även det blir ett bra musikår.
  Alla föregående har ju varit det.
  Som 1969. Eller, så här: kanske framför allt 1969. Vi kunde ha gjort tio spellistor på det här året. Men vi gjorde en med hundra låtar som känns rätt just nu, från Monica Zetterlund, Joe South och Miles Davis till The Rolling Stones, Blond och Doris Duke. Att lyssna på 1969-spellistan är en högtidsstund från början till slut. Frågan är om soulen, tuggummipopen, countryn, rocken, reggaen, funken, folkrocken och jazzen någonsin har låtit så bra som 1969. Meddela oss i så fall när.
  Som 1978. Det hände inte lite saker 1978. Punk, reggae, electro, new wave och avantgarde korsbefruktade varandra stup i kvarten. Soul, rock och country gick på disco. Peps Blodsband lät som Ezra Koenigs vision av västra Afrika trettio år innan Vampire Weekend skred till verket. Tom Waits skrev fortfarande låttitlar i stil med »Christmas Card From a Hooker in Minneapolis«. Att lyssna på 1978-spellistan är en högtidsstund från början till slut, oavsett om det handlar om Linda Ronstadt, Wire och Burning Spear eller Giorgio Moroder, Ebba Grön och Talking Heads (i »Warning Sign«, just nu hyperaktuell med Local Natives).
  Som 2008. Det är så pass tätt inpå oss, vi har knappt gjort upp med det eller föreställningen om det. Fast det låter schysst, nästan bättre än man minns det. Att lyssna på 2008-spellistan är en högtidsstund från början till slut. Det handlar trots allt om Lil Wayne, Markus Krunegård och Frida Hyvönen, om Fleet Foxes, Guilty Simpson och en låt vid namn »2008«; »I don't know much, but there's something new coming near.«