Närmare bestämt tvåhundrafemtio jullåtar på en välavvägd Spotify-spellista.
Och, nej, vi har inte bara hällt in Phil Spectors klassiska julplatta många gånger om - fyra låtar därifrån är med, för att världen blir ett bättre ställe på så vis, men bra julmusik finns, tro det eller ej, mest överallt om blicken så bara lite lyckas ta sig igenom glöggdimman.
På den här jullistan firas det jul i gettot med Juelz Santana, på Hawaii med Bing Crosby & The Andrews Sisters, i Texas med Ernest Tubb, i slummen med Eddy Arnold, på zoo med The Flaming Lips, i New York med Marah och Lou Christie, i Wales med John Cale (och, för den delen, Gorky's Zygotic Mynci), på vägarna med Chris Rea, bakom galler med såväl John Prine som Weeping Willows, i himlen med Jackie Wilson, i ensamhet med Prince samt på pickalurven med Johnny Paycheck.
Ja, det firas jul mest överallt på de mest varierande sätt: med julgranen i lågor hos Holly Golightly, på cowboysätt med John Denver, i fyllecellen med The Pogues & Kirsty McColl, på calypsovis med Johnny Mathis, på varuhuset med Howard Morris...
Hur Sonic-redaktionen firar jul?
Just nu med Macallan och nämnda lista med lite drygt tretton timmar julkul. Eller, för att låna en fras av den store filosofen Amos Milburn; Let's Make Christmas Merry, Baby.
Det spelar ingen större roll vad de hittar på, vilka rätt referenser de än må omges av, Johan Jacobsson övertygas sällan av The Clienteles sextiotalstintade pop.
Hon har aldrig varit i närheten av ett fiasko, och är det sannolikt inte den här gången heller. Ändå tycker Pierre Hellqvist att Alicia Keys fjärde album är något av en mellanskiva.
Johan Jacobsson hänförs av tre skivsläpp från en nyzeeländsk dronemästare.
Somliga andra skivsläpp den här veckan - som Alexander Durefelts magnifika debutalbum »Hearts on Repair och 4CD-boxen som uppmärksammar Metronome Records sextioårsjubileum - recenserar vi i Sonic #50.
För en fullständig lista över våra recensioner, klicka på »Recensioner« i menyn till vänster.
Nu tar recensionerna här på sajten julledigt. Tillbaka en bit in i januari.
Musikdokumentärer kan vara svårt förhäxande eller bedövande trista, oftare antingen eller än ingetdera. Är ni med?
Här är några filmer som Sonic-redaktionen just nu är nyfiken på - mer med förväntningar än med förmodad fasa, men lite både och.
»Oil City Confidential« Julien Temples skildring av pubrockarna Dr. Feelgoods karriär torde omöjligen kunna bli annat än djupt underhållande.
»Pardon us for Living, But the Graveyard is Full« Det räcker med att se trailern och begrunda titeln på Geoffray Barbiers dokumentär om Fleshtones för att man 1) ska vilja se hela filmen, 2) ska börja beta sig oregerligt.
»Crazy Heart« Hollywood-film med Jeff Bridges-huvudroll, Robert Duvall och Maggie Gyllenhaal i andra roller, T-Bone Burnett-soundtrack, en massa countrymusik (Ryan Binghams titellåt är fantastisk) och bra bok av Thomas Cobb i grunden, det borgar för något gott.
Jerry Lee Lewis kastades till lejonen, Big Bill Broonzy dog och Neil Youngs föräldrar skilde sig. Mycket hände det här året. »Dagny« med Owe Thörnqvist, »Rock and Roll Love« med Jo Ann Campbell, Little Richards »Hey-Hey-Hey-Hey! (Goin' Back to Birmingham)«, »Nutty« med Thelonious Monk och Nat King Coles »Beale Street Blues« händer rentav fortfarande. 1958-spellistan är så klart en fröjd att lyssna på.
Mick Jagger träffade Bianca Pérez Morena De Macías, Janis Joplin dog och John Lennon proklamerade »Genius is pain« i en Rolling Stone-intervju. Mycket hände det här året. The Stooges »Down on the Street«, The Slickers »Johnny Too Bad«, »Shakey Jake« med Joe McPhee, »Band of Gold» med Freda Payne och Svante Thuressons »Noaks ark« händer rentav fortfarande (den sistnämnda låtens tema känns ju kusligt rätt så här i klimatkonferenstider). 1970-spellistan är så klart en fröjd att lyssna på.
Billy Idol kraschade med sin båge, Del Shannon dog och The Stone Roses spelade på Spike Island. Mycket hände det här året. »Beatles and the Stones« med The House of Love, Cowboy Junkies »Sun Comes Up, It's Tuesday Morning«, Saint Etiennes version av Neil Youngs »Only Love Can Break Your Heart«, »Mama Said Knock You Out« med LL Cool J och The Chills »Heavenly Pop Hit« händer rentav fortfarande. 1990-spellistan är så klart en fröjd att lyssna på.
Säregen amerikansk folksångerska sätter toner till Emily Dickinsons dikter. PM Jönsson imponeras av hur Josephine Foster lyckas återaktualisera en artonhundratalspoet.
Väldigt lite på stjärnspäckade »Shock Value II« gör Danina Mahmutovic intresserad. Hon tycker rentav att det är sorgligt att en producent av Timbalands dignitet släpper den här sortens skivor.
Vissa andra av veckans skivsläpp skriver vi om på annat håll, Benjy Ferrees konceptalbum »Come Back to the Five and Dime, Bobby Dee Bobby Dee« recenseras i just utgivna Sonic #50 och Alicia Keys »The Element of Freedom« tar vi oss an här på sajten i nästa vecka.
För en fullständig lista över våra recensioner, klicka på »Recensioner« i menyn till vänster.
Dum Dum Girls: Baby Don't Go Ny Sub Pop-sajning sjunger Sonny & Cher så som de nog egentligen alltid borde sjungas. Den just nu trevligaste covern bredvid Vivian Girls Chantels-tolkning.
Lyle Lovett: Whooping Crane Att Lyle Lovett ska spela på Cirkus i vår - tillsammans med John Hiatt dessutom - var nog den bästa julklapp en alltmer vemodig man strax under fyrtio kan få vintern 2009. Lovetten får då gärna framföra den här Eric Taylor-låten som han spelat in på nya albumet »Natural Forces«.
Saint Etienne-tredjedelen Bob Stanley har satt ihop en kärleksfull hyllning till de Soho-pubar som inspirerade Heavenly-kretsen. Martin Theander tar del av ett utsökt urval.
Anders Dahlbom noterar ett göteborgsband som får finna sig i att stå lite i skuggan av The Soundtrack Of Our Lives, även om det nu inte alltid är det sämsta.
För en fullständig lista över våra recensioner, klicka på »Recensioner« i menyn till vänster.
Fler av veckans skivsläpp - exempelvis den Markus Krunegård-producerade debuten med stockholmsbandet Ironville - recenseras i purfärska Sonic #50.
Sonics framröstade lista över årets 25 bästa album - också känd som den enda årsbästalista ni verkligen behöver - läser ni i splitternya #50 men har ni legat sömnlösa över vilken platta som Isabel Nellde tycker är årets näst bästa eller vilken som Martin Theander valt att placera på åttonde plats behöver ni inte längre sväva i ovisshet. Alla skribenters personliga albumlistor finns här.
Jo, ibland blir det faktiskt fel även i Sonic. Ni prenumeranter som just har slitit plasten av Sonic #50 kanske inte har hunnit upptäcka det ännu men när ni kommer till L-P Andersons hyllning av progg- och psyksamlingen »The BYG Deal« på sidan 90 anar vi att ni kommer att reagera på betyget. Helt riktigt. Skivan ska ha 9 i betyg, inte 3.
Felet uppkom i textredigeringen och är helt och hållet stressrelaterat. Vi ber självklart om ursäkt för detta.
1954 - ja det var så klart året för »Rock Around the Clock«, Elvis världsomvälvande första Sun-inspelningar, en glänsande Judy Garland i »A Star is Born« och den där versionen av »St. Louis Blues« med Louis Armstrong. Men det var också året för det oefterhärmliga röstfenomenet Yma Sumacs vildsinta »Five Bottles Mambo«, Stikkan Anderssons »Det blir inget bröllop på lördag«, ett alldeles sagolikt hard bop-samarbete mellan trumpetaren Clifford Brown och trummisen Max Roach samt en finstämd sak från Lonnie »The Cat« med piano från Ike Turner och textrader som »I don't care what the people are thinkin'/I ain't drunk, I'm just drinkin'«. Vem som helst inser att 1954-spellistan är en nödvändig spellista, den också.
1973 - ja det var så klart året för David Bowies »Aladdin Sane«, Bruce Springsteens två första fullängdare, Ted Gärdestad-hiten »Sol, vind och vatten« och Bob Marley-albumet »Catch a Fire«. Men det var också året för Dave Edmunds stilfulla wall of sound-hyllning i »Baby I Love You«, Elvis Presleys outsägligt intima och alltid lite för undervärderade ensam vid pianot-inspelning av »It's Still Here«, »Cositos Buenas« med Fania-mannen Johnny Pacheco i toppform samt gettohipstern Dillinger i »Babylon Fever«. Ja, faktum är att sistnämnda låter exakt så som Vivien Goldman beskrev toastaren i en klassisk Sounds-artikel betitlad »Black Punks on 'Erb«; »... he's alert, vibrant, hip to the lip and live to the jive; he's the apotheosis of every street-corner jive-talkin' soul brother.« Vem som helst inser att 1973-spellistan är en nödvändig spellista, den också.
1998 - ja, det var så klart året för »Broder Daniel Forever«, Outkasts vidunderligt framåtblickande »Aquemini«, artister med alias i stil med Fatboy Slim och »R.« - R.Kellys dundersuccé till dubbelalbum. Men det var också året för Detroit Cobras ångande uppdatering av Charlie Rich-låten »Midnight Blues«, Mike Irelands svidande skilsmässocountry »Learning How to Live«, makedoniska Kocani Orkestars lika vackra som kakofoniska balkanblås i »Sunet Oro« och Big Punishers tillintetgörande hiphop-banger »You Ain't a Killer«. Vem som helst inser att 1998-spellistan är en nödvändig spellista, den också.
Närmare bestämt tvåhundrafemtio jullåtar på en välavvägd 
Dum Dum Girls
