»Where did the dancers go? They went to the gym. It became the new club. That's where people started meeting people, started hanging out. They were trying to make themselves look healthier and better, they were playing music, they had dance classes.«
Det är Nona Hendryx som förklarar vart klubbpubliken tog vägen efter discons död, och hon gör det i »Boogie Nights - An Oral History of Disco« ur Vanity Fairs februarinummer. Lisa Robinsons artikel hade gärna fått vara ännu längre och betydligt mer djuplodande, ändå rymmer den mängder av roliga, kloka och ibland ledsamma citat om discons uppkomst, klimax och fall. Donna Summer, Gloria Gaynor, Thelma Houston, Giorgio Moroder och Nile Rodgers är några som ger sin syn på den här epokens sorglöshet - och sorg.
Bob Dylan, Dr. John och Willy DeVille dyrkade honom. Om Neil Young siktades i Louisianas mest avlägsna träskmarker så var det för att hälsa på den här självvalt isolerade mannen. Han skrev låtar med Willie Nelson, polade med Rick Danko och som sjuttonåring blev han den första vita artisten på Chess Records. Han fick sina kompositioner inspelade av tungviktare som Muddy Waters, Ray Charles, Fats Domino, Kris Kristofferson, Doug Sahm och Joe Strummer. På senare år har bland andra Vetiver och svenske Martin McFaul tolkat hans material. Han var också en av gästartisterna vid The Bands namnstarka avskedsföreställning »The Last Waltz«.
Bobby Charles, som borde ha varit ha superstjärna och ett fundament i varje människas skivsamling men mest blev en »låtskrivarnas låtskrivare«, har lämnat oss. Han blev sjuttioett år. Robert Charles Guidry, som hans fullständiga namn löd, hittades död i sitt älskade hem utanför Abbeville i Louisiana där han i många år kämpat mot oljebolagens rovdrift i hans närmiljös ekologiskt ömtåliga bayou-marker.
Man kan minnas honom som upphovsman till Bill Haleys raggarklassiker »See You Later Alligator« eller Clarence »Frogman« Henrys oldies-standard »(I Don't Know Why I Love You) But I Do«, låtar som i all sin storhet ändå ter sig triviala vid en jämförelse med Bobby Charles eget självbetitlade, Woodstock-inspelade och hyperkänsliga countrysoulalbum från 1972 - utan minsta tvekan den finaste »jag hittar harmoni på landet«-skiva som finns.
Det albumet, en massa annat Bobby Charles-material och andra artisters inspelningar av låtar som bär hans signatur har vi samlat ihop på en Spotify-spellista som är omtänksam, varm och gungar mjukt.
En av de där soulrösterna (och sexsymbolerna) som går igenom allt, som förlöser allt. Att spela hans skivor är som att kasta sig huvudstupa in i en tornado - man kommer inte ut i samma skick som man befann sig i när man gav sig in, man får räkna med konsekvenser.
Nu har Teddy Pendergrass gått bort efter lång tids sjukdom, efter en bilkrasch 1982 har han levt sitt liv i rullstol. Han blev femtionio år gammal. Spela någon smäktande gammal Harold Melvin & The Blue Notes-favorit som »If You Don't Know Me By Now« eller titta på det heta Youtube-klippet på solohiten »Close the Door«.
Knappt har man hunnit hämta sig från beskeden om att Vic Chesnutt och Willie Mitchell inte längre finns med oss då vi får veta att den frisinnade Memphis-rockaren Jay Reatard gått bort, blott tjugonio år gammal. Läs Anders Dahlboms miniintervju från 2008 och spela Jay Reatards låtar. »It Ain't Gonna Save Me«, till exempel.
Sveriges Television hade den goda smaken att sända den första säsongen av Elvis Costellos musikshow »Spectacle«. Säsong två verkar knappast mindre intressant. Bland gästerna märks Bono och The Edge, John Prine, Lyle Lovett, Nick Lowe, Allen Toussaint, Levon Helm och två program med Bruce Springsteen.
Frågan är bara om någon klarar av att matcha veteranen Jesse Winchester i »Sham-A-Ling-Dong-Ding«. 3.12 in i låten börjar Neko Case på stolen bredvid att gråta. Hon är inte ensam. Det är som vi brukar säga; det finns singer-songwriters och så finns det singer-songwriters.
Elvis Presley köpte ett litet krypin vid namn Graceland, Jean Sibelius dog och Tina träffade Ike. Mycket hände det här året. Link Davis »Slippin' and Slidin' Sometimes«, Tony Bennetts »Lullaby of Broadway«, »Rhythm and Booze« med Buck Owens rockabillyalias Corky Jones, Thelonious Monks »Off Minor« och Big Maybelles »Rock House« händer rentav fortfarande. Dessa och ytterligare nittiofem låtar får 1957-spellistan att kännas som en av våra mest spirituella hittills.
Studio 54 öppnade i New York, Marc Bolan dog och den tidigare Fleetwood Mac-gitarristen Peter Green sköt med pistol mot en budkille som skulle överlämna en royaltycheck. Mycket hände det här året. The Weirdos »Life of Crime«, »Ca Plane Pour Moi« med Plastic Bertrand, »She Never Spoke Spanish to Me« med Joe Ely, Gladys Knight & The Pips »Baby Don't Change Your Mind« och M.A. Numminen och Hans Nyfolkliga Allmogeorkesters »Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dej« händer rentav fortfarande. Dessa och ytterligare nittiofem låtar får 1977-spellistan att kännas som en av våra mest spirituella hittills.
Ray Davies blev skjuten i benet i New Orleans, Ol' Dirty Bastard dog och Guided By Voices la av. Mycket hände det här året. Willy DeVilles »Crow Jane Alley (For Jack)«, »Game Over« med Dabrye featuring Jay Dee & Phat Kat, Kanye Wests »Through the Wire«, »Float On« med Modest Mouse och Marit Bergmans »Tomorrow is Today« händer rentav fortfarande. Dessa och ytterligare nittiofem låtar får 2004-spellistan att kännas som en av våra mest spirituella hittills.
Ja, det här är ju också bra. Hurts kommer från Manchester och det de gör brukar gå under beteckningen »doom pop«. Givetvis helt rätt så här i ögat av apokalypsen.
She & Him: Ridin' in My Car En gammal NRBQ-favorit som inte blir mindre magisk inbäddad i de somriga harmonier som tillhör M.Ward och Zooey Deschanel. Från kommande albumet »Volume 2«, som släpps sent i mars.
Thao With The Get Down Stay Down: Cool Yourself Fjolårsutgåva som jag borde upptäckt då, inte nu, men bättre sent än aldrig, del 1. »Know Better Learn Faster« är lika söt som avig gitarrpop från San Francisco.
Peter Morén: Så synd »So Sad« är en av mina favoritlåtar alla kategorier, oavsett om det är The Everly Brothers, Dillard & Clark eller Emmylou Harris som sjunger den. Peter Morén håller dess status vid liv ett tag till, genom att ge den svensk text och ett avklätt arrangemang som låter världens vackraste melodi tala för sig själv. Från Peter Bjorn And John-tredjedelens soloalbum »I spåren av tåren», som släpps tidigt i mars.
The Beatles Hamburg-debuterade, Eddie Cochran dog och Willie Nelson skilde sig från sin hetlevrade första fru Martha. Mycket hände det här året. »I'd Rather Have America« med Wynn Stewart, Elmore James »Rollin' and Tumblin'«, »On Green Dolphin Street« med Eric Dolphy, »Bye Bye Baby« med Mary Wells och Bobby »Blue« Blands »Lead Me On« händer rentav fortfarande. Man mår följaktligen inte alls bra av att missa 1960-spellistan.
Acid house-klubben Trip slog upp portarna i London, Nico dog och Graham Parker tjackade en kåk i Catskills norr om New York. Mycket hände det här året. Aztec Cameras »Somewhere in My Heart«, »Perfect« med Fairground Attraction, »Buffalo Stance« med Neneh Cherry, The Creeps »Don't Go Away« och Eldkvarns »Nerför floden« händer rentav fortfarande. Man mår följaktligen inte alls bra av att missa 1988-spellistan.
Pierre Hellqvist vann utan större åthävor Sonic-redaktionens bordshockeyturnering, Lux Interior dog och Goran Kajfes flyttade några kvarter längre bort ifrån Café Dello Sport. Mycket hände det här året. A.A. Bondys »When the Devil's Loose«, »On the Rock« med Mavado, Joel Almes »You Will Only Get It Once«, Kajsa Grytts »Allt faller« och »Forever« med Drake händer rentav fortfarande. Man mår följaktligen inte alls bra av att missa 2009-spellistan.
»Where did the dancers go? They went to the gym. It became the new club. That's where people started meeting people, started hanging out. They were trying to make themselves look healthier and better, they were playing music, they had dance classes.«
Bob Dylan, Dr. John och Willy DeVille dyrkade honom. Om Neil Young siktades i Louisianas mest avlägsna träskmarker så var det för att hälsa på den här självvalt isolerade mannen. Han skrev låtar med Willie Nelson, polade med Rick Danko och som sjuttonåring blev han den första vita artisten på Chess Records. Han fick sina kompositioner inspelade av tungviktare som Muddy Waters, Ray Charles, Fats Domino, Kris Kristofferson, Doug Sahm och Joe Strummer. På senare år har bland andra Vetiver och svenske Martin McFaul tolkat hans material. Han var också en av gästartisterna vid The Bands namnstarka avskedsföreställning »The Last Waltz«.
